Miljökunskap 2
- Jordbrukaren
Den mänskliga civilisationens historia 
Några milstolpar i människans historia
Tidslinjen markerar våra tidigare släktingar samt några viktiga utvecklingssteg. Släktet Homo har funnits i nära 2,5 miljoner år. Flera olika människoarter har avlöst varandra. Homo sapiens skildes från Homo erectus för drygt 150 000 år sedan. Vår art har varit den enda av släktet Homo sedan Homo neanderthalensis dog ut för ungefär 30 000 år sedan.
Människan - Jordbrukaren
För ungefär 10 000 år sedan inleddes det första stora steget i människans miljöhistoria. Då började människor att bruka jorden för odling och boskapsskötsel. Troligen skedde detta i nuvarande Turkiet eller Irak. De nya idéerna spreds snabbt inom regionen vid östra delen av Medelhavet. De grödor som odlades i Medelhavsområdet var korn, vete och baljväxter. Ris har odlats i Asien under minst 6 000 år. Senare startade odling även i Mellanamerika.
Fick människor det bättre genom att jordbruk infördes? Det verkar inte så. Om man jämför skelett från forntida jägarfolk med dem från tidiga bondekulturer tycks det som om jägarna var längre till växten, hade friskare ben och tänder samt levde längre. De hade oftast en varierad kost genom att de använde allt ätbart som naturen erbjöd. Jordbrukarna var inriktade på grödor de kunde odla och djur som gick att föda upp. Jordbruket innebar att människan började påverka sin omgivning mycket mer än tidigare. Utvecklingen ledde fram till fasta boplatser och städer. Idag används 30 % av jordens landyta till odling och bete. Jordbrukets expansion har lett till att de ursprungliga ekosystemen har trängts undan.
Egypten
I Egypten fanns en av de första högkulturerna. Genom jordbruket blev människan bofast och därmed kunde riken bildas. Då jordbruket gav ett överskott av livsmedel kunde en del av befolkningen ägna sig åt annat än odling. Byggnadsprojekt som tempel och gravmonument kunde endast genomföras om man hade mat åt arbetarna.
Husdjur
De första jordbrukarna ägnade sig vanligen åt både husdjursskötsel och växtodling. Domesticering innebär att man tämjer vilda djur och anpassar dem till ett samliv med människan. Alla djurarter lämpar sig inte som husdjur. Flocklevande djur är oftast enklare att tämja genom att de har en naturlig rangordning och kan underordna sig en mänsklig "flockledare". Det första steget kan ha varit att man tog hand om ungar och födde upp dem tills de behövdes som middag. Troligen tämjdes de första hundarna genom att vargvalpar togs om hand. De som blev tama behöll man och till slut hade vargarna blivit hundar. Genom att spara på dem som hade önskade egenskaper inleddes en avel som har gett oss både labrador och tax ur samma vargar. Uroxar förändrades på liknande sätt och blev till kor och av vildsvin blev med tiden tamgrisar. I vissa regioner var förutsättningarna för odling mindre bra och då kom husdjuren att bli den viktigaste födokällan. Utpräglade herdefolk är oftast nomadiska. De har inte fasta boplatser utan strövar omkring med den betande boskapen. Nomadism finns nu på en yta som motsvarar ca 50 gånger Sveriges yta.
| Djurart | Antal år som husdjur | Ursprunglig region |
|---|---|---|
| Hund | 15 000 | Asien (troligen flera platser) |
| Get | 10 000 | Turkiet - Iran |
| Får | 10 000 | Turkiet - Iran |
| Gris | 8 000 | Kina och sydvästra Asien |
| Ko | 8 000 | Indien och sydvästra Asien |
| Höna | 6 000 | Kina, Indien |
| Katt | 6 000 | Medelhavsområdet |
| Häst | 4 500 | Centralasien |
| Åsna | 4 500 | Egypten |
| Växtart | Antal år i odling | Ursprunglig region |
|---|---|---|
| Korn | 7000 ? | Östra Medelhavsområdet |
| Vete | 6000 | Östra Medelhavsområdet |
| Ris | 6000 | Asien |
| Sojaböna | 5000 | Östra Asien |
| Lins | 4000 | Östra Medelhavsområdet |
| Lök | 4000 | Centralasien |
| Kål | 4000 | Europa |
| Pumpa | 4000 | Amerika |
| Majs | 2000 | Syd- och Mellanamerika |
| Råg | 2000 | Östra Medelhavsområdet |
| Havre | 2000 | Osäkert ursprung |
| Potatis | minst 500 år | Sydamerika |
| Brysselkål | sedan 1780-talet | Belgien |
Exempel på husdjur och odlade växter
Hunden är människans bästa vän och dessutom den äldsta vännen. Jägarstenålderns människor drog nytta av vargens sociala kompetens. Get och får tillkom i samband med att jordbrukande kulturer uppstod. Korn, vete och ris hör till de växtarter som odlats längst. Antalet år som anges är minimitid. I de flesta fall är den verkliga tiden längre.
Fasta boplatser
Jordbrukarnas fasta boplatser var befolkade året om och under långa perioder. I böndernas byar var det inte så stor skillnad mellan de olika hushållen. Alla var sysselsatta inom jordbruket och resursutnyttjandet skedde nästan helt på lokal nivå. Åkrar ställdes i ordning genom att skogen röjdes nära byn. Åkern odlades några år tills skördarna minskade när näringen i jorden inte räckte till. Då flyttades odlingen till en ny plats och den övergivna åkern fick återhämta sig. Yrkesindelningen i bysamhällen är vanligen inte så långt driven utan alla deltar i matproduktionen enligt principen om självhushåll. Alla hushåll framställer vad de själva behöver. En viss specialisering mot olika arbetsuppgifter är vanlig. Det finns ofta en smed och någon fungerar som byns hövding. På detta sätt lever fortfarande många folkgrupper. Om inte befolkningen växer för mycket kan samhällen enligt detta mönster bestå i tusentals år. En följd av de fasta boplatserna och den ökade befolkningstätheten blev att smittsamma sjukdomar fick en ökad spridning. Orsakerna till detta var inte enbart att det fanns fler människor på samma plats utan även att människor och djur kom att leva tätt inpå varandra. Många av våra infektionssjukdomar orsakas av smittämnen som från början har överförts från någon av våra husdjursarter. Influensavirus är ett känt exempel. Viruset överförs från gäss, ankor och grisar.
Monokulturer
Mono betyder en och kultur betyder odling. Monokultur innebär att man odlar endast en art på åkern. Vare sig det gäller vete eller granar innebär detta en onaturlig miljö som påverkar andra arter.
Monokultur, odling av en art
Modern monokultur med en gammal vetesort, speltvete. (Högestad i Skåne)
Avkastningen av jordbruksgrödor är mångdubbelt större i en monokultur än när växterna växer vilt tillsammans med andra arter. Jordbruket var till en början regionalt till sin inriktning. Grödorna anpassades till lokala förhållanden och odlingsmetoder genom att varje bonde valde ut de exemplar som fungerade bäst. På detta sätt uppstod en mångfald av både växtvarianter och husdjursraser. Dessa gamla lantraser och växtsorter har nu till stor del försvunnit och ersatts av några få högavkastande sorter. För 5 000 år sedan odlades en variant av vete som kallas speltvete. Det moderna brödvetet ger betydligt större skörd, men den genetiska variationen är mindre. Risken ökar då för samtidig missväxt på många håll på grund av skadeinsekter eller dåligt väder.
Uråldrig vetesort och modern
Skillnaden mellan speltvete till vänster och en modern, högavkastande sort till höger är slående. Genom växtförädling har avkastningen höjts kraftigt under den tid vi odlat vete.
Konstbevattning
För att öka matproduktionen använde man sig tidigt av konstbevattning. De första jordbrukskulturerna växte fram vid floder i områden där nederbörden var låg under sommaren. För att grödorna inte skulle torka ut avleddes flodvatten med hjälp av kanalsystem. Många regioner har drabbats av försaltning av åkermark. Detta är även idag ett vanligt problem då jordbruk bedrivs med hjälp av konstbevattning. Sötvatten innehåller låg halt av lösta salter. Dessutom löser vattnet i marken ut salter ur mineralkornen. I varma områden med liten nederbörd är avdunstningen så hög att saltet inte sköljs bort. Markvattnet rör sig uppåt i jorden till följd av den höga avdunstningen. För att motverka försaltningen krävs dränering av marken så att det tillförda vattnet kan rinna neråt och tvätta bort saltet ur jorden.